Asana-Virasana 2

Den Virasana (annan stavning Veerasana) som vi känner till från Hatha Yoga Pradipika skriven ca 1400-tal alltså ca 3000år senare, beskrivs något annorlunda; ”Placing one fot by the thigh and the other under the thigh is known as veerasana.” (Översättning Bihar school of yoga). Virasana nämns i PYS (ca200-tal) i Vyasas kommentar. En del forskare anser att denna kommentar var en del av det ursprungliga verket. En del anser att den skevs ett par århundraden senare.

Det är intressant att se att denna första beskrivning av något kallat Virasana beskrivs som att skapa en tron av kroppen med en inre och yttre attityd av en hjälte och som en tron av rädslolöshet. Detta är intressant då kroppen i Asana under den tantriska utvecklingen beskrivs som en tron för Självet. I den senare utvecklingen av vaishnavitisk Tantra beskrivs yogin som en vira, en hjälte. Attityden av en hjälte beskrivs som en som är beredd att överge glömska och okunskap som skapar lidande men också hjälte i betydelsen att praktisera för att befria andra från lidande.

Rädslolöshet beskrivs också genomgående i yogatraditionen som en kvalitet som utvecklas av yogin/yoginin. Ofta beskrivs den som frånvaro av rädsla för döden. I Patanjali Yoga Sutras beskrivs rädsla för döden som en klesha; abhinivesha. Kleshas är själva rötterna till smärta och lidande. Abhinivesha betyder vilja att leva och refererar till rädsla för döden. Inom Tantra beskrivs denna kvalitet i form av den rädslolöshet som uppstår då man upptäcker sin egen odödlighet.

Rekommenderad lyssning: History and evolution of Vinyasa Yoga, Christopher Tompkins.

Musik: Vira 2, Spellista

Similar Posts

  • Balans

    Yoga är ett tillstånd. För att uppnå det talar yogatraditionen i stort om att balans behöver uppnås. Patanjali Yoga Sutras (ca 200 f-200 e Kr) talar om det som att motsatserna upphör att störa.  Tantrisk Yoga (500-tal- ca 1200-tal) talar om det som ett balanstillstånd mellan Ida (receptivitet) och Pingala (aktivitet). Hatha Yoga (fr ca…

  • Trikona pradakshina

    Trikonasana och Prasarita Padottanasana beskrivs i Tattwa chinttamani Tantra ca 1577 AD, i vad som är den tidigaste hittade referensen till dessa positioner. Här beskrivs ett Trikona pradakshina (flöde) som följer:  Trikona flöde börjar i särade ben med händer och huvud mot jord (idag kallad Prasarita Padottanasana). Sedan rör man sig i Trikonasana åt höger…

  • Ardha Chandrasana/ Trikonasana/Sarvangasana

    Två olika positioner har fått namnet Ardha Chandrasana (halvmåne) i två olika klassiska yogatraditioner. I Krishnamachuryas tradition är det en balans. I Shivanandas tradition är det en lunge. Shivanandas Ardha Chandrasana översätts som Cresent moon (månskära). Formen påminner också mer om en månskära. I Amshu Tantra, ca 1000-AD beskrivs denna position under namnet Shrinkala. Den…

  • Naveln som kraftcentrum

    Naveln representerar centret (axis) av kroppen, fokuspunkt för prostationen. Mandalan som utgjorde platsen man prostrerade i hade också en yttre axis, i form av en Lingam i den tidiga Tantran. Lingam är symbolen för kraften hos det gudomliga/större medvetandet. Denna axis symboliserar också den stilla punkten/balanspunkten i centrum. Denna punkt i navelområdet verkar ha varit…

  • Aham

    Amshu Tantra ger positionen Shrinkala (snabelformad), som levt vidare i Bihar school of Yogas; Chandra (måne) Namaskara som Ardha Chandrasana. Den beskrivs göras som en prasada (offer/gåva) från höften. Vad betyder då det?  Solhälsningen är upplagd som en serie av bugningar ner mot jorden.  Vid varje bugning offras något av den konstruerade identiteten-bokstavligen ”jag-göraren” (ahamkara)….

  • Bhujangasana

    I Amshu Tantra (1000-tal) ges Bhujungasana (kobra), första gången funnen i text, med namnet Naga Vakra (orm-ansikte). Senare i Tattwa Chintamani (år 1577) ges namnet Ugra vilket betyder vild/våldsam. Troligtvis är liknelsen kobran då den är redo att bita och sprider ut sin huva. Hur denna Asana ursprungligen utförts är ännu inte tillgänglig information.  Den…