Sirsasana

Inom kaulatraditionen kallas Sirsasana (huvudstående); Sarvasasana (hela kroppen Asana) eller inverterad huvudposition. De 5 vayus (vindarna/energierna) är engagerade genom kumbaka (andningsuppehåll). Sättet att utföra positionen beskrivs i en av kaulatraditionens Tantras på följande sätt:

Man för först huvudet mot golvet sedan upp med benen. Sedan korsar man benen i t.ex. Swastikasana, Padmasana eller Baddhapadmasana. Detta sägs hjälpa energin i benen att föras till navelområdet, till huvudet och ner i jorden.

Den anges som en valfri övning som tillägg till det dagliga Shakti Vinyasa-flödet, d.v.s. Solhälsningen.

Sekvensen är sådan att man håller andan efter att huvudet är placerat på jorden. Man andas sedan ut som ett offer till jorden. Sedan andas man in genom fötterna och korsar benen i någon av de ovanstående positionerna.

Källa: Opublicerad forskning av Christopher Tompkins, religionsvetare och sanskritist.

Musik: Purnata, Spellista.

Similar Posts

  • Kakasana och Bakasana

    Kakasana (kråka) och Bakasana (trana) kan spåras till runt 1000-talet under den vaishnavitiska utvecklingen av Tantra. De beskrivs bland andra i Varahi Tantra som övergångsrörelser mellan stående och sittande positioner. Denna typ av överbryggande rörelser kallas i Varahi Tantra för Jana. Andra sådana rörelser som också nämns är Utkatasana (stolen), Kukutasana (tuppen), Mayurasana (påfågeln) och…

  • Naveln som kraftcentrum

    Naveln representerar centret (axis) av kroppen, fokuspunkt för prostationen. Mandalan som utgjorde platsen man prostrerade i hade också en yttre axis, i form av en Lingam i den tidiga Tantran. Lingam är symbolen för kraften hos det gudomliga/större medvetandet. Denna axis symboliserar också den stilla punkten/balanspunkten i centrum. Denna punkt i navelområdet verkar ha varit…

  • Ardha Chandrasana/ Trikonasana/Sarvangasana

    Två olika positioner har fått namnet Ardha Chandrasana (halvmåne) i två olika klassiska yogatraditioner. I Krishnamachuryas tradition är det en balans. I Shivanandas tradition är det en lunge. Shivanandas Ardha Chandrasana översätts som Cresent moon (månskära). Formen påminner också mer om en månskära. I Amshu Tantra, ca 1000-AD beskrivs denna position under namnet Shrinkala. Den…

  • Asana-Virasana 2

    Den Virasana (annan stavning Veerasana) som vi känner till från Hatha Yoga Pradipika skriven ca 1400-tal alltså ca 3000år senare, beskrivs något annorlunda; ”Placing one fot by the thigh and the other under the thigh is known as veerasana.” (Översättning Bihar school of yoga). Virasana nämns i PYS (ca200-tal) i Vyasas kommentar. En del forskare…

  • Gomukhasana

    Gomukhasana beskrivs som en en av 15 Asana beskrivna i Hatha Yoga Pradipika.  Hatha (Yoga) Pradipika (1400-tal) är främst en sammanställning av tidigare texter. Den skrevs av Svatmarama.  Hathapradipika beskriver för första gången i Hatha yogiska traditionen Asana som del av Hatha, även om de beskrivits innan. De sittande positionerna  bl.a Gomukhasana har tidigare förklarats…

  • Dhanurasana

    Rörliga Asanas ursprung i solhälsningen innebar positioner som påminde om en rak pinne, en pinne bruten i flera delar i formen, eller bågformer, så beskrivs det i ursprungstexterna. Några av de positioner som användes i variationer av solhälsningen var Dhanurasana (Bågen) och Balasana (Barnet). När Ustrasana (Kamel) uppkommer är ännu oklart, men tittar man på…