Om Shiva Shakti Yoga

 

”Vi är en enda familj. Må alla vara lyckliga! Må alla vara friska och utan sorger!” Vedas

Shiva Shakti Yoga startades i augusti 2007. Shiva Shakti Yoga strävar efter att vara ett forum där harmoni inom och emellan alla levande varelser befrämjas.

Shiva Shakti Yoga undervisar yoga på klassiskt vis; i sin helhet. Varje klass innehåller Asana, Pranayama, Meditation och Yogafilosofi. Övningarna sekvenseras på ett speciellt sätt för att öka deras inverkan. Detta är en tantrisk idé som kallas vinyasa krama. Vinyasa krama handlar om att återföra människan till ett harmoniskt tillstånd gentemot sig själv och gentemot världen.

Yogan har utvecklats under flera tusen år och har haft olika faser i sin utveckling. Den första delen av den nedtecknade utvecklingen finns i Upanishaderna och är en vedisk utveckling. Yogan påverkades sedan av Buddismen och nedtecknades i Patanjali Yoga Sutras. Yogan utvecklades sedan inom Tantra som motsatte sig många vediska och buddistiska idéer, och framförde vikten av livet och enheten med naturen. Yogan utvecklades sedan vidare i Hatha Yoga där vissa tantriska idéer hölls kvar medan en återgång till vissa vediska idéer skedde.

Shiva Shakti Yoga har främst en tantrisk inriktning på sin undervisning!

Enligt yogasystemets första nedtecknare; Patanjali, författare till Yoga Sutras, går vägen mot uppnående av Yoga genom 8 steg. Dessa är: Yama- Förhållningssätt gentimot andra, Niyama- Förhållningssätt gentimot självet, Asana- Positionering (Kroppsställningar), Pranayama- Andningskontroll och därigenom också kontroll av prana; livskraften, Pratyahara- Tillbakadragade av sinnena, Dharana- Koncentration, Dhyana- Meditation, Samadhi- Evig lycka, supermedvetande (resultat av de övriga övningarna). Patanjali uttrycker att målet för denna utövning är: ”chitta vritti nirodaha”, vilket betyder upphörande av sinnets fluktuationer eller att stilla sinnet. Genom detta uppnås ett rent medvetande.

Swatmarama, författare till  Hatha (Yoga) Pradipika, efterföljare av Swami Gorkanath, var en Hindu Nath Yogi. Gorkanath utvecklade vad som idag kallas Hatha Yoga. Hatha Yoga utvecklades från Tantra. Dess syfte var att arbeta med energisystemet i kroppen, väcka Kundalini Shakti samt nå Samadhi.

Hatha Yoga är en tantrisk form av Yoga. Tan-att expandera, Tra-att frigöra. Tantra är en filosofisk inriktning som troligtvis har sina rötter i förvedisk tid då gudinnedyrkan var stark. Under senare vedisk tid har de andliga traditionerna liksom i övriga världen sett det manifesta som stående i motsatsförhållande till det andliga. Då kvinnan ofta associerats med det manifesta (genom sin förmåga att skapa/bära liv), har det blivit så att kvinnan förkastats med det manifesta. Tantran lyfter upp det manifesta till att vara ett och samma med det andliga, nämligen vibration/energi (spanda, shakti), och pekar på dess enhet. Inom Tantra personifierades shakti-principen (energi) som Gudinna.

Hatha Yogas mål är därför uttryckt som föreningen av Shiva (rent medvetande) och Shakti (energi).

Shiva Shakti Yoga tar denna kunskap på allvar och undervisar med mål och syfte att deltagarna skall få direkt kontakt och erfarenhet av sin Shakti (energi) samt av sitt rena medvetande (Shiva) för att kunna förena dessa.

Inte bara ett rent medvetande

Shankara, grundaren av Advaita Vedanta, en av Indiens största filosofiska inriktningar, hade följande åsikt: ”The Absolute is real, the world is unreal, and the individual soul is the Absolute”. Det finns en historia om denna man och vikten av Shakti:

En dag när Shankara vandrade genom södra Indien, fann han plötsligt sig själv vid kanten av en översvämmad flod. Shankara var utan rädsla; han hade sett igenom världsillusionen så vad var egentligen en översvämning? Han vadade ut i floden tills dess att vattnet rusade förbi i brösthöjd. Då hände något märkligt. Shankaras kropp slutade fungera. Stående med en fot på flodbotten och det andra benet rest för att ta ett till steg frös han fast. Hans styrka var borta, han var paralyserad. Shankara fick panik. För första gången i sitt liv upplevde han skräcken i att vara helt maktlös.

Då hörde han ett brutet skratt. Det var en gammal kvinna, böjd av många års slitsamt arbete. Desperat skrek Shankar till henne att hämta hjälp.

Den äldre kvinnan tittade upp på Shankara. Hon skrattade igen. Hon skrattade tills hela himlen fylldes av hennes skratt. Sen dök hon ner i floden, simmade kvickt fram till honom, tog honom runt bröstet och drog honom till säkerhet vid stranden.

”Shankara”, sa hon. ”Du predikar att kvinnor är en fälla. Du säger att denna världen är en illusion. Men kan du inte se att din styrka kommer från Shakti. Så varför förolämpar du Shakti? Varför förolämpar du Gudinnan? Vet du inte att du inte kan leva utan mig?”

I det ögonblicket insåg Shankara att han förnekat det uppenbara. Han hade förolämpat sin egen livsenergi – utan vilken han inte ens kunde existera.

Detta är en myt, men som de flesta myter avslöjar de en viktig sanning. Det man historiskt vet om Shankara är att han blev sjuk. Det sägs att han då vände sig mot Gudinnan; Shakti. Det sägs också att han blev en anhängare till Gudinnan innan han dog, och att han innan dess skrev boken ”Shri Saudarya Lahari” som är en hyllning till Gudinnan. Bevis på sanningen i detta finns i form av att hans efterföljare i södra Indien också är dyrkare av Gudinnan även till denna dag.

 

Kommentarer inaktiverade.