Den yogiska processen att återföra ljuset

Senaste inlägget lämnade vi berättelsen vid ”kärnandet av havet av mjölk”.

Detta är en allegori för den yogiska processen att röra om i medvetandet, för att avslöja dess innehåll och dess sanna natur.

Denna process görs i Yoga bland annat med hjälp av Asana, Pranayama och Mantra.

Alla dessa metoder rör upp emotionellt och mentalt material samt arbetar på de mer subtila lagren av individen.

Denna mycket komplicerade process förklaras väldigt enkelt i denna berättelse.

I berättelsen utses devas (gudar av ljus) och asuras (mörkrets gudar) att tillsammans kärna havet av mjölk (medvetande), för att återfå kvaliteten av överflöd, ljus och godhet tillbaka till världen.

I processen kommer godhet i olika former upp, men det gör också mörkret. Mörkret kommer upp till ytan som en klibbig, svart substans. För att rädda världen Shiva tar substans och håller den i sin hals.

Detta symboliserar medvetandets kapacitet (Shiva) att hålla och omvandla mörkret till ljus.

Processen avslutas med att gudinnan Lakshmi stiger upp ur havet med en kruka med nektar. Denna nektar (amrita) är själva essensen av sri; överflöd, ljus och godhet i alla dess former.

Berättelsen slutar med asuras (mörkrets gudar) luras från att få någon av amrita (nektar).

Detta symboliserar att de delar av personligheten som är brist på medvetande och brist på sanningsenlighet, inte kan ta del av medvetande och sanning.

Detta innebär att även om osanna och omedvetna delar av oss själva är en del av motivationen och arbetet med att ”kärna medvetandets hav”, kan de aldrig få del av dess frukt, eftersom medvetandets egenskaper, såsom klarhet och sanning, utplånar deras existens.

Musik: Jaya, Shantala