Asana-Virasana 2

Den Virasana (annan stavning Veerasana) som vi känner till från Hatha Yoga Pradipika skriven ca 1400-tal alltså ca 3000år senare, beskrivs något annorlunda; ”Placing one fot by the thigh and the other under the thigh is known as veerasana.” (Översättning Bihar school of yoga). Virasana nämns i PYS (ca200-tal) i Vyasas kommentar. En del forskare anser att denna kommentar var en del av det ursprungliga verket. En del anser att den skevs ett par århundraden senare.

Det är intressant att se att denna första beskrivning av något kallat Virasana beskrivs som att skapa en tron av kroppen med en inre och yttre attityd av en hjälte och som en tron av rädslolöshet. Detta är intressant då kroppen i Asana under den tantriska utvecklingen beskrivs som en tron för Självet. I den senare utvecklingen av vaishnavitisk Tantra beskrivs yogin som en vira, en hjälte. Attityden av en hjälte beskrivs som en som är beredd att överge glömska och okunskap som skapar lidande men också hjälte i betydelsen att praktisera för att befria andra från lidande.

Rädslolöshet beskrivs också genomgående i yogatraditionen som en kvalitet som utvecklas av yogin/yoginin. Ofta beskrivs den som frånvaro av rädsla för döden. I Patanjali Yoga Sutras beskrivs rädsla för döden som en klesha; abhinivesha. Kleshas är själva rötterna till smärta och lidande. Abhinivesha betyder vilja att leva och refererar till rädsla för döden. Inom Tantra beskrivs denna kvalitet i form av den rädslolöshet som uppstår då man upptäcker sin egen odödlighet.

Rekommenderad lyssning: History and evolution of Vinyasa Yoga, Christopher Tompkins.

Musik: Vira 2, Spellista

Similar Posts

  • Sirsasana

    Inom kaulatraditionen kallas Sirsasana (huvudstående); Sarvasasana (hela kroppen Asana) eller inverterad huvudposition. De 5 vayus (vindarna/energierna) är engagerade genom kumbaka (andningsuppehåll). Sättet att utföra positionen beskrivs i en av kaulatraditionens Tantras på följande sätt: Man för först huvudet mot golvet sedan upp med benen. Sedan korsar man benen i t.ex. Swastikasana, Padmasana eller Baddhapadmasana. Detta…

  • Bhujangasana

    I Amshu Tantra (1000-tal) ges Bhujungasana (kobra), första gången funnen i text, med namnet Naga Vakra (orm-ansikte). Senare i Tattwa Chintamani (år 1577) ges namnet Ugra vilket betyder vild/våldsam. Troligtvis är liknelsen kobran då den är redo att bita och sprider ut sin huva. Hur denna Asana ursprungligen utförts är ännu inte tillgänglig information.  Den…

  • Livets dans

    Tantra säger att Yoga inte handlar om att fly livet utan att lära sig att dansa det. Att röra sig lika skickligt genom livets olika prövningar och skeenden som en dans. Tantran utvecklade sina rörliga Asana som ett sätt att lära sig dansa livet. Det händer något med mångfald i rörelserna som fångar livets mångfald…

  • Balans

    Yoga är ett tillstånd. För att uppnå det talar yogatraditionen i stort om att balans behöver uppnås. Patanjali Yoga Sutras (ca 200 f-200 e Kr) talar om det som att motsatserna upphör att störa.  Tantrisk Yoga (500-tal- ca 1200-tal) talar om det som ett balanstillstånd mellan Ida (receptivitet) och Pingala (aktivitet). Hatha Yoga (fr ca…

  • Pånyttfödelse

    Förra inlägget talade om vintersolståndet som en symbolisk födelse och död.  Solhälsningen återspeglar naturens rytm av död och pånyttfödelse. De 12 delarna symboliserar årets 12 månader. Året är en cirkel som repeterar sig själv liksom naturens olika cykler. Solhälsningen (med 12 delar) är upplagd som en successiv bugning mot jorden och ett successivt uppgivande, samt…

  • Ardha Chandrasana/ Trikonasana/Sarvangasana

    Två olika positioner har fått namnet Ardha Chandrasana (halvmåne) i två olika klassiska yogatraditioner. I Krishnamachuryas tradition är det en balans. I Shivanandas tradition är det en lunge. Shivanandas Ardha Chandrasana översätts som Cresent moon (månskära). Formen påminner också mer om en månskära. I Amshu Tantra, ca 1000-AD beskrivs denna position under namnet Shrinkala. Den…