Tillsammans i kärlek

Det sägs i den tantriska traditionen att ”Källan” inrymmer all potentialitet som är möjlig. 

Det sägs också att syftet med manifestationen är att göra det stora medvetandet medvetet om sig själv. Alltså en självreflekterande process. 

Medvetandet refereras här till som prakasha (det stora ljuset) och reflekttionsprocessen  som vimasha. 

Dessa saker tillsammans innebär att allt som finns som ett potential i det stora medvetandet, kommer att manifesteras för att bli medvetet vid någon punkt. 

Den tantriska traditionen menar på så sätt inte att världen är en illusion, utan snarare en reflektion av något som är fullständigt verkligt. 

Traditionen gör här människor till medskapare av kosmos vilja att göra sig själv medveten om sig själv. 

En vanlig non-dualistisk tolkning av denna idé är att man är ett med ”kosmos”, i bemärkelsen att man ”är” kosmos.

Förståelsen är att det bara finns en, och att den är densamma som ser ut ifrån alla ögon. Bristen i denna vision, är att kärlek inte kan finnas där det bara finns en. 

Samtidigt var den tantriska traditionen både dualistisk och non-dualistisk, och den stora uttolkaren av traditionen Abhinavagupta förklarade att sanningen låg bortom båda dessa kategorier.

Den tantriska traditionen är en upplevelsebaserad tradition, och har byggt sin kosmologi utifrån upplevelser som dess utövare haft. Upplevelserna som denna slutsats bygger på är sådana som trotsat tid och rum och även personliga gränser.

Samtidigt frågar jag mig. Vad är då kärlek om inte överskridande av du och jag och av avstånd? Kanske kan dessa upplevelser istället uppfattas som ett vi, i kärlek. 

Det är intressant att notera att iden om Shiva och Shakti i förening som det högsta aldrig överges. Att det absoluta alltid symboliserades av ett par i förening.

Similar Posts

  • Yoga som sanningssökande

    Tantra talar om Alltets 5 handlingar, som också är den enskildes individens 5 krafter.  Dessa är:  Srsti-skapelse Stihiti-stasis Samhara-upplösande Tirodhana-glömska Anugraha-avtäckande, ihågkomst Dessa handlingar är medvetandets handlingar. Medvetandet kan skapa en tanke, hålla kvar vid en tanke, låta en tanke upplösas, och kan glömma något genom att släppa fokus på det. Även om glömska kan…

  • Nilakantha

    I Puranas, hinduismens mytologiska böcker återgivs en väldigt välkänd myt om hur Shiva fick sin koboltblåa hals och epitetet Nilakantha; blåhalsad. Denna myt berättar enligt en tantrisk/yogisk läsning vad som händer då Kundalini väcks och gör sitt arbete i oss. I sin yttre berättelse handlar myten om vad som skedde då gudarna och anti-gudarna  kom…

  • Att träffa målet

    I Amshu Tantra (1000-tal) och vidare genom Tattwa Chintamani (år 1577) anges positioner som påminner om en rak pinne, en pinne bruten i flera delar i formen, eller bågformer. Dessa kallas dandas (pinnar) och är också namnen som används på positionerna i solhälsningen. En av de positioner som användes i variationer av solhälsningen var Dhanurasana…

  • När ljuset försvinner

    Vi är nu i högtiden Diwali. Detta är en högtid då gudinnan Lakshmi åkallas såsom kärlek, överflöd, och ljus. Denna tid då det mörkret tar över alltmer, tänder man ljus för hopp om det ljusa och godas återkomst.  Det finns en myt om hur det inre mörkret uppstår och hur denna kvalitet/energi går förlorad.  Historien…

  • Purnata

    Den nondualistiska Tantran talade om tre malas (orenheter). Dessa är: Orenheten av individualitet Upplevelsen av att vara separat från enheten. Identifikationer; både negativa och positiva som begränsar oss från att vara ett med enheten. Det förlorade är upplevelsen av att vara ”purnata”-full/komplett.  Orenheten av differentiering Att inte se den underliggande enheten. Orenheten av handlande Då…

  • Iccha Shakti

    I den nondualistiska Shavaitiska Tantran beskrivs det gudomligas natur i form av 5 krafter. De två första rör förmågan att vara medveten och förmågan att uppleva den högsta formen av glädje och tillfredsställelse. Övriga tre är; Iccha Shakti, Jnana Shakti och Kriya Shakti. Tanken är att de första två; medvetande och fullkomlig glädje är naturen…