Form eller innehåll?
Adi (första) Shankara 700-tal, var grundaren av Advaita Vedanta, en av Indiens största filosofiska inriktningar.
Han komponerade en lovsång till Shiva kallad Shiva Manasa Puja. Nedan följer en av dess verser.
Manasa Puja betyder mental åkallan/tillbedjan till skillnad från Puja (tillbedjan) som görs fysiskt.
Reformationer har skett inom vedisk åkallan/tillbedjan då ritualer upphört att ha innehåll och formen blivit det viktiga.
I den mån man alls kan tala om modern Yoga som ett uttryck för åkallan/tillbedjan, kan man onekligen kritisera den för att ha låtit formen överta betydelsen från innehållet.
Ytterst är Yoga identifikationen av Självet med Alltet, insikten om enheten vi är ett med. Denna vers påminner oss om detta.
Shiva manas Puja, vers 4
Atma tvam girijah matih sahachara
Pranah shariram griham
Pujate vishayopa bhoga rachanaa
Nidra samadhi stitihi
Sancharah padayoh pradakshina vidhih
Stotrani sarva giro
Yadyat-karma karomi tattad akhilam
Shambo tavara-dhanam
You are my Self,
My mind is you’re mountain range
My breaths is your companions,
My body is your temple
Whatever I enjoy or create are offerings to you
Sleep is my Samadhi
When I walk I go around you
All my speech is your praise
Whatever I do, all that
All that is an offering to you,
Glorious one!
Musik: Pilgrim heart, Krishna Das.
