Sati & gudomlig feminism

Kvinnan har länge associerats med jorden i hennes förmåga att bära liv och få liv att växa. Tantra har troligtvis sina rötter i pre-vedisk tid då Gudinnedyrkan verkar ha varit stark.

I Puranas berättas: I begynnelsen ombads Gudinnan (Shakti) att inkarnera för att locka Shiva att engagera sig i världen. Utan Shakti (energi) kan Shiva (medvetande) inte handla i världen. Sati betyder ”den som är”.

Gudinnan gick med på det på ett vilkor. Det var att hennes verkliga identitet och värdighet inte skulle glömmas bort. Hennes jordsliga far skulle bli Daksha; en mindre elementär Gud.

Sati gifter sig med Shiva och ett par millennium passerar. Under tiden har Satis far arbetat sig upp till en ledande roll inom den ortodoxa religionen. Han ogillar Shivas okonventionella sätt; naken, utan hem, ofta på kyrkogårdar och i sällskap med opassande typer. Daksha beslutar sig därför att inte bjuda Sati och Shiva när han planerar en väldigt kosmiskt eldoffer, som för alltid kommer att etablera världens religiösa strukturer.

När Sati får höra om detta blir hon rasande. Daksha hade inte bara förolämpat hennes eviga partner. Han hade förolämpat henne; världsmodern, livskraften själv, utan vilken det inte skulle finnas någon värld. Sati inser att hon inte kan stanna i värld som inte erkänner henne. Hon dirigerar sin yogisk eld (livskraft) ut ur sin kropp och lämnar sin kropp bakom sig.

När Shiva finner henne blir han utom sig av förtvivlan. Han lyfter upp hennes döda kropp i sina armar och börjar rasa genom världarna. Där han stormar fram uppstår vulkaner, tidvågor, jordbävningar och skogsbränder. Gudarna gör då vad de kan göra för att rädda världen. De ber Saturnus att skära Satis kropp i bitar. Där hennes kroppsdelar faller uppstår heliga platser förbundna till jorden.

Denna version av berättelsen om Sati kommer från den mest Shakti-orienterade strömmen av Tantra, där Shakti (Gudinnan) hade en överordnad roll över Shiva.

En del tolkar denna berättelse som ett återgivande av en konflikt som uppstod mellan vad som verkar ha varit en mer gudinneorienterad kultur till en mer patriarkalisk struktur. Satis far representerar i historien de patriarkaliska värden som upphör att erkänna kvinnans och jordens värdighet. Satis lämnande av världen symboliserar att om kvinnans och jordens värdighet inte erkänns, så kan ingen verklig union mellan Shiva och Shakti ske.

Mycket tyder på att vi nu befinner oss i en tid då både kvinnan och jorden kräver upprättelse.

Rekommenderad läsning: Awakening Shakti, Sally Kempton. Läs också vidare i nästa artikel om Shiva och gudomlig maskulinitet

Och artikeln därefter om Yoga-förening mellan Shiva och Shakti