Sol och måne
Natten till torsdag var det både vårdagsjämning och fullmåne. Samtidigt gick månen in i ett område på himlen som i den vediska astrologin kallar Uttara Phalguni Nakshatra. Detta sägs vara den tid då Shiva och Parvati (Shakti) gifte sig. Vårdagsjämningen är en dag då dag och natt är lika långa, vilket gör det till en balanspunkt. Shiva (medvetande) och Shakti (energi) är också två motsatser som behöver balanseras mot varandra enligt Tantra.
Amritasiddhi (1000-tal) är den första kända text som definierar Yoga som föreningen mellan sol och måne.
Inom (den tidigare) Tantra(n) talades om utandetaget som sol och inandetaget som måne. Denna liknelse hörde samman med att inandetaget närde kroppen med livsenergi, och att utandetaget förbrände liksom solen det som behövde metaboliseras.
I Ayurveda talade man om ojas och tejas. Ojas var den närande principen. Tejas var den förbrännande och metaboliserande principen.
I båda systemen var balansen mellan sol och måne, eller ojas och tejas av största vikt. Mellan att nära kroppen och understödja metabolisering, förbränning och rening av kroppen.
Den klassiska solhälsningen sägs vara en perfekt balans mellan dessa två principer i sin form.
Varje person måste dock balansera upp sig själv genom att tillföra mer av det som saknas.
En person som är mycket aktiv med sin kropp eller sitt sinne behöver i sin yogapraktik tillföra kroppen mer möjlighet till återhämtning.
En person som är passiv behöver göra mer övningar som sätter igång och understödjer kroppens förbränning och metabolisering.
Källor: The meaning of hatha in early Hathayoga, Jason Birch. Opublicerad forskning, Christopher Tompkins. Tantric Yoga and the wisdom Goddesses, David Frawley.
