Ganesha
Det mest välkända historien om Ganeshas tillblivelse är historien om hur han skapades av Parvati av gurkmejan på hennes hud. Myten är återgiven i Shiva Puranas.
I denna myt skapar Parvati Ganesha för att hålla vakt när hon duschar. Han är ombedd att inte släppa förbi någon.
När så Shiva kommer för att träffa sin fru blir han inte insläppt. Detta gör Shiva vansinnig och han hugger av Ganeshas huvud.
När Parvati upptäcker vad som skett kräver hon av Shiva att han skall återuppväcka pojken till liv och att pojken från dess alltid skall tillbes innan de övriga gudarna. Shiva ersätter pojkens huvud med ett elefanthuvud och han blir sedan den gudom som tillbes först innan de övriga gudarna.
Ganesha är en gud som tar bort hinder och skapar ny början. Som man ser i myten så är Ganesha det som hindrar, men också det som upplöser hinder.
Han är också starkt kopplad till Gudinnan som man kan se från myten. Gudinnan är i tantrismen ett sätt att personifiera energi som allt manifest är gjort av -Shakti.
Ett sätt att förstå symbolismen är att gurkmeja har samma färg som elementet jord. Det manifesta i form av Gudinnan (Shakti-energi) behöver enligt Tantra återförenas med Shiva (medvetande).
Ganesha kan då ses som den bundenhet vid vår begränsade uppfattning om världen som håller oss ifrån ett högre medvetande. Halshuggningen av Ganesha kan symbolisera avhuggande av detta förkrympta medvetande. Elefanthuvudet kan då i sin tur representera det större medvetande som detta ersätts med. Elefanten i indisk mytologi anses ha varit himmelska varelser som sedan blev jordiska.
Att Ganesha blir den gud som först skall tillbes innan de andra gudarna kan då förstås som att han symboliserar både hindret och det som upplöser hinder att få kontakt med det högre medvetandet/det gudomliga.