Kärnandet av urhavet

Så tillbaka där vi var i förra posten; Lakshmi har återvänt till alltings källa: ett oändligt hav av mjölk. Detta börjar historien om kärnandet av urhavet, för att återfå Lakshmi-kärlek och överflöd till världen. 

Utifrån förståelsen av Lakshmi/Sri som det som gått förlorat får man förstå den amrita som man kärnar urhavet av mjölk för, som den kvalitet av sri-kärlek och överflöd, som Lakshmi personifierar. 

Disrespekten för denna kvalitet har gjort att asuras (anti-gudar), representationer för mörker och omedvetenhet, vunnit över världen. Detta sker i berättelsen genom ett krig som asuras vinner över devas, då devas misst sin vitalitet. Internt sker det då de mindre medvetna, mindre sanningsenliga delarna av personligheten tar över. 

Då Indra representerar de kvaliteter som ofta sammankopplas med det maskulina såsom förnuft och självkontroll kan man förstå denna berättelse som framhävande av de kvaliteter som ofta sammankopplats med det feminina såsom kärlek och omsorg. 

Eller som det brukar sägas: Shiva utan Shakti är shava (ett lik). 

Intrapsykiskt påminner berättelsen om livets cirkel av mottagande och utgivande som hela tiden måste vara i balans, och att det är ett hjul som måste fortsätta att snurra. Ett mottagande och ett utgivande följt av ett mottagande och utgivande igen. 

Berättelsen påminner om faran i att tro att man är ett självförsörjande system, som inte behöver något/någon. 

Navaratri (Gudinnans högtid) fortsätter till tisdag 8/10.

Musik: Män som älskar Gudinnan, Spellista.

Similar Posts