Form eller innehåll?

Adi (första) Shankara 700-tal, var grundaren av Advaita Vedanta, en av Indiens största filosofiska inriktningar.

Han komponerade en lovsång till Shiva kallad Shiva Manasa Puja. Nedan följer en av dess verser. 

Manasa Puja betyder mental åkallan/tillbedjan till skillnad från Puja (tillbedjan) som görs fysiskt. 

Reformationer har skett inom vedisk åkallan/tillbedjan då ritualer upphört att ha innehåll och formen blivit det viktiga. 

I den mån man alls kan tala om modern Yoga som ett uttryck för åkallan/tillbedjan, kan man onekligen kritisera den för att ha låtit formen överta betydelsen från innehållet. 

Ytterst är Yoga identifikationen av Självet med Alltet, insikten om enheten vi är ett med. Denna vers påminner oss om detta.

Shiva manas Puja, vers 4

Atma tvam girijah matih sahachara

Pranah shariram griham

Pujate vishayopa bhoga rachanaa

Nidra samadhi stitihi

Sancharah padayoh pradakshina vidhih

Stotrani sarva giro

Yadyat-karma karomi tattad akhilam

Shambo tavara-dhanam

You are my Self, 

My mind is you’re mountain range 

My breaths is your companions,

My body is your temple

Whatever I enjoy or create are offerings to you

Sleep is my Samadhi

When I walk I go around you

All my speech is your praise

Whatever I do, all that

All that is an offering to you,

Glorious one! 

Musik: Pilgrim heart, Krishna Das.


Similar Posts